Utvisningar är en del av ishockey. Vissa utvisningar måste man bara dra på sig, detta för att stoppa upp motståndarlagets offensiv, antingen genom att hindra en spelare från att skjuta eller för att se till att pucken inte kan gå fram till en spelare. Vid varje utvisning får dock motståndarlaget en bra chans att göra mål. Dessutom tär det på krafterna att ofta vara en man mindre på isen. Det gäller alltså att försöka minimera antalet onödiga utvisningar. Lag som drar på sig många utvisningar tenderar att hamna långt ner i tabellen.
Under säsongen 2011/12 har Luleå varit ett föredöme när det handlar om fair play. Fair play är en vanlig benämning på juste spel, det vill säga att man försöker hålla nere antalet förseelser. Det låga antalet utvisningsminuter är en faktor bakom Luleås fina säsong hittills, där man efter halva säsongen ligger med och nosar på en placering i den absoluta toppen i Elitserien.
Luleås främste ”buse” återfinner vi långt ner i tabellen över totalt antal utvisningsminuter per spelare. Det är kanadensaren Chris Abbott som innehar tätplatsen i Luleås interna utvisningsliga. Han snittar ungefär en utvisningsminut per match. Ingen annan Luleåspelare har lyckats ta sig in på topp 50-listan, vilket är anmärkningsvärt. HV 71, till exempel, har två spelare på topp 5-listan. Efter Abbott är det Robin Jonsson och Ville Viitaluoma som har dragit på sig flest utvisningsminuter, med 16 minuter vardera.
Ett sätt att undvika situationer då man måste ta en utvisning för att hindra motståndarlagets offensiv är att ha pucken så mycket som möjligt. För att åstadkomma detta är det en fördel att vinna tekningar. Med tekningsmästaren Chris Abbott vinner Luleå 60 procent av tekningarna. Dessutom har man den fullt kapable tekaren Sebastian Enterfeldt att tillgå som reserv.
