Inga rekord står sig för evigt heter det. Vissa rekord känns i Elitserien dock oslagbara. Att något lag kommer att komma ifatt Färjestad i maratontabellen inom en överskådlig tid känns otänkbart. Håkan Loobs makalösa poängrekord från säsongen 1982/83 (90 poäng på 44 matcher) känns också stensäkert.

Ett rekord som riskerar att slås är rekordet för det sämsta målsnittet över en säsong när det handlar om grundspelet. I dagsläget är det Leksand som innehar detta mindre smickrande rekord, med 1,92 mål i snitt framåt från säsongen 2005/06. Efter lite mer än halva grundspelet har Linköping bara mäktat med att göra 1,88 mål per match. Det är faktiskt många lag i Elitserien som är relativt målsnåla, men det är bara Linköping som har en reell chans att slå rekordet.

Rekordet för flest antal poäng i slutspelet kan möjligen ryka all världens väg. Det är omöjligt att sia om, men Jukka Voutilainens rekord med 21 poäng på 17 matcher säsongen 2007/08 känns inte ouppnåeligt.

Jörgen Jönsson, som spelat för Rögle och Färjestad i Elitserien, har för tillfället rekordet för antalet poäng (mål och assist) i Elitseriens historia. Det rekordet har HV 71:s Johan Davidsson alla chanser att slå under säsongen. Det krävs dock att HV 71 tar sig långt i slutspelet och att Davidsson fortsätter att leverera. Fortsätter Davidsson en säsong till kommer han med säkerhet att slå rekordet. Han kommer förmodligen dock aldrig kunna slå Mikael Håkansons rekord för antalet spelade matcher totalt.

När det handlar om utvisningsminuter per lag över en hel grundspelssäsong har Luleå chansen att slå sitt eget rekord på 320 utvisningsminuter, eller 5,8 minuter per match. Efter att lite mer än halva säsongen 2011/12 är spelad ligger Luleå på sex minuter i snitt per match.

Påståendet i rubriken, att säsongen 2011/12 i Elitserien är jämnare än någonsin, kan diskuteras. Frågan om hur en ”jämn” säsong ser ut är ju öppen för diskussion. En sak är dock säker och det är att det under årets säsong skiljer väldigt få poäng mellan det lag som ligger i toppen och det lag som ligger i botten.

Ett sätt att se jämnheten är att undersöka de vanligaste slutresultaten (inklusive resultat efter förlängning och straffar). Här ser vi att 3-2, 2-3 och 2-1 är de vanligaste resultaten. Det är alltså mycket vanligt med uddamålssegrar. Vi kan också se på hur matcherna avgörs för att notera jämnheten. Mindre än tre av fyra matcher slutar med en vinst för något av lagen, vilket är ganska lite i ett historiskt perspektiv. Mer än en fjärdedel av alla matcher i Elitserien säsongen 2011/12 har hittills alltså slutat oavgjort. Det finns inget som tyder på att det skulle ändras under våren. Matcherna brukar nämligen bli ännu jämnare ju närmare slutet av grundspelet man kommer.

Efter lite mer än halva säsongen är det ett lag som har halkat efter, nämligen Timrå. Om vi bortser från Timrå skiljer det inte många poäng mellan det lag som ligger i toppen och det lag som ligger näst sist. Flera lag ligger på exakt samma poäng.

Elitserien blir stadigt jämnare och jämnare för varje år. Ett lag som placerar sig i toppen i grundspelet ett år kan nästa år hamna utanför play off-platserna, eller till och med hamna i Kvalserien. En anledning till jämnheten är att det är många lag som har liknande ekonomiska resurser att arbeta med. I början av 2000-talet byggde många lag i Elitserien nya arenor, med plats för mellan 6–8000 åskådare. Dessa så kallade ”hockeylador” drar fulla hus och ger klubbarna fina tillskott till kassan.

En annan anledning till att Elitserien är så pass jämn är att det spelas så många matcher. I grundserien spelar varje lag 55 matcher. Det är omöjligt för ett lag att bara springa igenom serien utan att tappa poäng. Spelare blir skadade och motivationen kan inte hela tiden vara på topp.

Åskådarantalet för respektive lag är beroende av hur stor respektive lags arena är samt hur bra det går för hemmalaget. Ett lag som går riktigt tungt, såsom exempelvis Timrå gör nu under säsongen 2011/12, fyller inte direkt sin hemmaarena. Samtidigt finns det lag som alltid drar storpublik och i princip alltid fyller sin arena. HV 71 är ett bra exempel på ett sådant lag. Kinnarps Arena i Jönköping är i princip alltid fullsatt.

Den största arenan för ishockey i Sverige är Globen i Stockholm. Globen, som tar 13 850 åskådare, har länge varit hemmaarena för såväl AIK som Djurgården. I dag används Globen dock bara vid derbymatcherna mellan just dessa två lag från Stockholm. Normalt spelar såväl AIK som Djurgården på Johanneshovs Isstadion, en arena som tar 8 094 åskådare.

Den största arenan i Sverige, som används vecka in och vecka ut, är Skandinavium i Göteborg. Skandinavium är hemmaarena för Frölunda och tar 12 044 åskådare. Med den största arenan är det också klart att Frölunda har det högsta publiksnittet. I snitt under säsongen 2011/12 har Frölunda haft över 10 500 åskådare per match. Längst ner på listan finns vi Timrå, som bara har strax över 4 500 betalande åskådare per match.

De andra riktigt stora ”hockeyladorna” i Sverige är Läkerol Arena i Gävle, som är hemmarena för Brynäs (8 200), Löfbergs Lila Arena i Karlstad, där Färjestad huserar (8 250), och Cloetta Center i Linköping, som är hem för stadens stolthet LHC (8 500).

På senare år har det blivit populärt att anordna en eller två matcher utomhus per säsong. För en utomhusmatch i Sverige bygger man upp provisoriska läktare och det finns egentligen ingen begränsning för hur många åskådare arenan kan ta. Den 10 december 2011 spelade HV 71 mot Linköping utomhus på Elmia Arena i Jönköping. Det kom 18 884 betalande åskådare till matchen.

Utvisningar är en del av ishockey. Vissa utvisningar måste man bara dra på sig, detta för att stoppa upp motståndarlagets offensiv, antingen genom att hindra en spelare från att skjuta eller för att se till att pucken inte kan gå fram till en spelare. Vid varje utvisning får dock motståndarlaget en bra chans att göra mål. Dessutom tär det på krafterna att ofta vara en man mindre på isen. Det gäller alltså att försöka minimera antalet onödiga utvisningar. Lag som drar på sig många utvisningar tenderar att hamna långt ner i tabellen.

Under säsongen 2011/12 har Luleå varit ett föredöme när det handlar om fair play. Fair play är en vanlig benämning på juste spel, det vill säga att man försöker hålla nere antalet förseelser. Det låga antalet utvisningsminuter är en faktor bakom Luleås fina säsong hittills, där man efter halva säsongen ligger med och nosar på en placering i den absoluta toppen i Elitserien.

Luleås främste ”buse” återfinner vi långt ner i tabellen över totalt antal utvisningsminuter per spelare. Det är kanadensaren Chris Abbott som innehar tätplatsen i Luleås interna utvisningsliga. Han snittar ungefär en utvisningsminut per match. Ingen annan Luleåspelare har lyckats ta sig in på topp 50-listan, vilket är anmärkningsvärt. HV 71, till exempel, har två spelare på topp 5-listan. Efter Abbott är det Robin Jonsson och Ville Viitaluoma som har dragit på sig flest utvisningsminuter, med 16 minuter vardera.

Ett sätt att undvika situationer då man måste ta en utvisning för att hindra motståndarlagets offensiv är att ha pucken så mycket som möjligt. För att åstadkomma detta är det en fördel att vinna tekningar. Med tekningsmästaren Chris Abbott vinner Luleå 60 procent av tekningarna. Dessutom har man den fullt kapable tekaren Sebastian Enterfeldt att tillgå som reserv.

Många ishockeyspelare har specifika spetskompetenser. Några är bra på kvicka handledsskott, medan andra är mycket skickliga på styrningar. En del spelare har ett utmärkt spelsinne och gör mängder av assists, medan andra läser motståndarens offensiva spel extremt väl och kan screena bort heta centrar eller forwards. Chris Abbotts spetsegenskap på isen är att han är mycket duktig på tekningar.

Chris Abbott har spelat ishockey på hög nivå sedan säsongen 2001/02. Intressant är att Chris har en tvillingbror, Cam, och att tvillingarna har följt varandra sida vid sida under hela karriären. Mellan 2001–2007 spelade bröderna collegehockey och i ECHL-ligan i USA. Säsongen 2007/08 gick Abbott-bröderna till det norska laget Frisk Asker, där de gjorde en enorm succé. Chris Abbott gjorde hela 75 poäng på 42 matcher, medan Cam Abbott gjorde 65 poäng på samma antal matcher. Flytten gick sedan till Rögle där succén upprepades. Luleå fick då upp ögonen för bröderna och de flyttade till Luleå, där de spelar än i dag. Tyvärr har brodern Cam drabbats av en svårare hjärnskakning, som kan leda till att han måste sluta spela i förtid.

Chris Abbott är, som sagt, extremt skicklig på tekningssituationer. Normalt brukar en skicklig tekare ligga på 55 procent vunna tekningar. Man vinner alltså något mer än hälften av alla tekningar. Under hösten 2011 är Abbotts snitt för vunna tekningar strax över 60 procent. En vunnen tekning innebär att det egna laget får pucken efter tekningen. Om Chris Abbott är på isen när det blir tekning får Luleå alltså pucken sex av tio gånger. Det är mycket fördelaktigt, oavsett tekningen sker i försvarszonen eller i offensiv zon.

Varför är då Abbott så bra på just tekningar? Att han är en skicklig spelfördelare och är flink med klubban är givetvis en faktor. Snabba reflexer är självklart en annan. En viss fysisk styrka är också en fördel. Chris Abbott är relativt välbyggd och kan kämpa till sig pucken i vissa tuffa tekningssituationer.

Sverige har en tradition av att fostra världsmålvakter. Genom åren har vi haft legender som Åke Liljebjörn, Peter Åslin, Pekka Lindmark, Tommy Salo och Stefan Liv. Dessa målvakter har legendstatus bland ishockeykännare runt om i landet. I dag är Henrik Lundqvist i New York Rangers en av världens främsta målvakter. Även Johan Hedberg, nu i NHL-laget New Jersey Devils, rankas mycket högt i hockeyvärlden.

Joacim Eriksson vaktar i dag buren i Skellefteå. Han föddes i Gävle den 4 april 1990 och är alltså i skrivande stund 21 år gammal. Från moderklubben Hedesunda IF gick han sedan först till Valbo HC och sedan till Brynäs. Han gjorde även en sejour i Leksands IF i Hockeyallsvenskan innan flytten gick till Skellefteå AIK. Det var den makalösa räddningsprocenten på 92,6 för Leksand i Hockeyallsvenskan som gjorde att Skellefteå fick upp ögonen på honom. I NHL är det Philadelphia Flyers som har rättigheterna till Joacim Eriksson.

I Skellefteå har Joacim Eriksson omedelbart tagit en startplats. Den mer rutinerade målvakten Andreas Hadelöv, med 15 säsonger i Elitserien på meritlistan, har vackert fått stiga åt sidan som förstemålvakt, även om de båda målvakterna alternerar i buren. Under hösten 2011 har Joacim Eriksson minst sagt imponerat. Säsongen 2010/11 gjorde Eriksson en klart godkänd insats, men det är under innevarande säsong som han verkligen har nått en ny nivå. Under hösten motade Eriksson bort i princip alla skott som kom mot honom. Räddningsprocenten låg omkring 94 procent, vilket är ett tal som bara målvakter i yppersta världsklass kan nå.

Joacim Eriksson är en av anledningarna till att Skellefteå AIK gör sin bästa säsong på många år. Givetvis har han en bra backuppsättning att lita på. Ju mer backarna stör motståndarlagets offensiv, desto enklare blir ju skotten, men det går inte att ta ifrån Joacim Eriksson titeln som den bästa målvakten i Elitserien för tillfället.